Vinternatt, en sån där härlig natt med några minusgrader och enstaka snöbyar som kommer och går. Det enda som hörs är vindens tjut i skorstens-pipan och vedspisens protesterande. Månen försvinner bakom en molnbank och mörkret utanför skjutfönstret blir kompakt.


Kjell Nilsson och jag befinner oss sedan någon timme på övervåningen i Kjells specialinrädda krypin för jakt på räv. Det är en äldre fastighet som ligger 80 meter från sjöstranden. Från övervåningen har vi bra uppsikt ner till båthusen och sjön där Kjell har sin åtel. Här finns det nödvändiga för att tillbringa natten, två enkla sängar, ett bord och några stolar. På väggen hänger ett knippe rävskinn som en påminnelse om vad det är som gäller här. Sekunden efter att Kjell lagt sig tillrätta på britsen hörs svaga snarkningar.
Midvinter och fullmånen är i annalkande. Utanför det lilla fönstret viner vinden, det gamla huset där vi befinner oss verkar ha fått nytt liv. De tunna glasrutorna bågnar av vindens kraft och knäppningarna i den soltorkade panelen avlöser varandra. Jag stirrar ut i det kompakta mörkret en sista gång innan jag lägger mig på den provisoriska bädden. Ögonen värker av allt stirrande och det känns skönt att sluta dem, men bara för en liten, liten stund....

Tankarna virvlar runt i huvudet.

För några dagar sedan hade Kjell ringt och sagt att det nu var det dags, flera rävar har besökt åteln och månen går mot full.
Kjell "Nisse" är skogsbrukare och bor med sin familj i norra Jämtland.

När han får en stund över från arbetet är det jakten och fjällen som drar. När älgsäsongen är över börjar specialjakten för Kjells del, nämligen vakjakt på räv.

Plötsligt blir jag väckt av Kjell som menar att vi ska fika, jag tittar på klockan
och ser att jag sovit en
timme. Under stearinljusets röda sken bullar Kjell upp kaffe och smör-gåsar.

- Jag brukar sova en stund innan det är dags, säger Kjell med munnen full av smörgås.
- På höstkanten brukar räven komma tidigt på kvällen för att sen för-skjutas fram senare och senare ju längre vintern går. Det är nästan
så att man kan ställa klockan efter räven. Den här räven som har varit hit nu de sista nätterna har dykt upp vid halv två draget. Har man bara pejlat in vilken tid räven brukar dyka upp så är det inga problem. Då kan jag gå och lägga mig med frugan som vanligt på kvällen och få min skönhetssömn. Och när det är dags börjar rävklockan slå uppe i huvudet, säger Kjell och ler.
- Förut när barnen var små var det ju otänkbart att använda den vanliga väckarklockan, frugan skulle nog titta snett på mig minst en vecka om jag väckte barnen. Det var då jag blev tvungen att bli uppfinnare. Ja, på att vakna i exakt rätt tid. Jag upptäckte att om jag drack tre glas vatten innan jag gick till sängs vaknade jag strax före midnatt, orsaken förstår du nog. Två glas vatten och jag vaknade en timme senare, vid ettiden. Ett glas vatten ännu en timme senare. Drack jag ingenting blev det brottning i sänghalmen, säger Kjell och skrattar så att han spiller ut kaffekoppen.

Stearinljuset fladdrar till av vinddraget genom det otäta fönstret och slocknar. Färgen på ljuset i det lilla rummet byts från stearinljusets röda till månens kalla blåa. Ute har det klarnat upp och månen lyser stor och rund, vinterlandskapet får en speciell lyster i månskenet. Skuggorna och konturerna nere vid åteln börjar plötsligt röra sig efter en stunds stirrande, jag ser rävar överallt ner mot sjön. Men med kikarens hjälp kan jag konstatera att det återigen är en synvilla.

- När det gäller räv vill jag vara högt upp, gärna som här med små fönster som göms av ett stort takutskott. Det blir aldrig några reflexer från glaset när jag öppnar fönstret, sånt märker räven direkt och då är det kört. En annan fördel är skjutvinkeln, kulbanan blir rak, det blir rena och säkra skott på det här viset, förklarar Kjell medan han spanar av området. Allroundvapnet Kjell använder är en Carl-Gustaf 30-06 med kikarsiktet inställt på sju ggr förstoring. Helmantel gäller både till vakjakt på räv och toppjakten på tjäder.

- Jag har väl skjutit några rävar med hagel på nära håll, men jag vill helst ha åteln på ca. 70 meter. På det avståndet känner sig räven tryggare och då passar studsaren bra.
- Åteln börjar jag med tidigt, och platsen är densamma varje år. Jag använder slaktavfall och fiskrens, sedan lägger jag gödsel över så att åteln inte fryser. I år kom jag också över en trafikdödad ren som jag grävde ner. Kråkfåglarna ser direkt när jag börjar med åteln, och skrik och skrän lockar säkert dit räven. När snötäcket har döljt åteln gör jag ett hål med en stör för att få upp lukten, å sen är det bara att vänta på Mickel räv, säger Kjell.

Månen klättrar sakta uppåt på himlavalvet över takutskottet och fönstret ligger i skugga från månen. Sikten blir genast bättre ner mot sjön när månen inte når fönstret. Jag tittar på armbandsuret men visarna är omöjliga att se i dunklet.

- Håll utkik efter sjöstranden, ofta kommer räven längs iskanten, säger Kjell lågmält. Ett år sköt jag fyra rävar en natt i februari. Det låg rävar runt hela åteln. Den första kom vid tiotiden på kvällen och den sista dök upp ungefär fem på morgonen. Då fick Ockelbon från -64 bekänna färg, jag hade rävar både fram och bak på skotern, det var knappt jag fick plats själv.

Vi ligger och spanar ner mot åtel, sjöstranden och båthusen och jag tycker mig se räv överallt. Varje skugga har sitt eget liv. Jag hör Kjell plocka med patroner, hur slutstycket skjuts fram och ett litet klick från säkringen. På min undran om han ser något, skakar Kjell på huvudet. När man minst anar det står plötsligt räven tio meter från båthuset, vädrar, lyssnar, ser sig om, backar, avancerar fem meter, fyra, tre, två meter. Framme vid åteln lyssnar Mickel orörlig innan han börjar gräva.

- Var kom han ifrån? viskar jag till Kjell. Jag ser svagt i mörkret att mungiporna har en tendens att gå uppåt på Kjell när han ljudlöst öppnar fönstret. Räven har satt sig och den vita fläcken under hakan framträder tydligt i månskenet. Så med ens återupptar räven grävandet några sekunder, avbryter, lyssnar, backar några meter. Räven står med bredsidan mot oss och lyssnar när skottet går, räven dråsar i backen och blir liggande orörlig några meter från åteln. Stearinljuset lyser upp det lilla rummet och jag tittar på klockan, kvart i två visar visarna.

- Jag brukar låta skjutna rävar ligga kvar tills gryningen, men i natt gör vi ett undantag, säjer en nöjd rävjägare. Månen lyser från en nästan molnfri himmel när vi vandrar ner till åtelplatsen.

Räven, denna nattens jägare ligger orörlig, förpassad till de sälla jaktmarkerna av en annan mörkrets jägare. Jag skulle tro, mellan sex och sju kilo, säger Kjell när han lyfter upp räven. Vi får se i morgonbitti när vi väger den.

Natten avslutar vi med kaffe, ungstorkat renkött och så förstås det vanliga eftersnacket om nattens händelse innan vi lägger oss och försvinner bort i drömmarnas värld.

/Åke .J