|
Björnproblem
Björnproblem
bland fårägare i Norge är inget ovanligt, särskilt inte
i fjälltrakterna. Mängden får i Norge är också mångdubbelt
fler än i Sverige. En fårbonde från Lierne i Nord-Tröndelag
som under ett flertal år haft problem med björn bland
sina får. I juni -98 tog bonden saken i egna händer och
sköt den radiomärkta björnen "Sigvard" ätande på ett av
hans får. Bonden hade kämpat länge mot myndigheterna i
björnfrågan, utan att få gehör för sina önskemål att björnstammen
måste reduceras. Nu blev det polisanmälan istället.

Björnjägare Lars-Åke Mårtensson med laikan Barro,
vars högeröra är "märkt" efter björnkontakt.
|
Redan
1994 tillsatte Norska staten två jägare för skyddsjakt
som skulle sköta om problem med rovdjur
och tamboskap.
Bönderna var också tvungna att anlita just dessa jägare.
Men av olika orsaker blev
det från och med 1998 efter myndigheternas tillstånd möjligt
för bönderna
att anlita vem de ville.
I fjol sommar, då björn rev får i Lierne, valde norr-männen
att anlita björn-jägaren Lars-Åke Mårtensson. Han bor
i Renålandet i norra ämtland, det björn-rikaste området
i Sverige.
Förtroendet viktigast
Lars-Åke menar att förtroendet mellan hund och jägaren
är bland det viktigaste när det gäller björnjakt. Hunden
som Lars-Åke syftar på är den nästan helsvarta östsibiriska
laikan som ligger utsträckt bredvid honom.
- Jag ser att han gillar riktigt motstånd från större
djur, som björn och älg. Det är några av laikans fördelar,
likaså att dom kan vara vassa när det behövs. Ryssarna
som jagar björn mycket mera än vad vi gör, använder till
stor del hårda laikor, säger Lars-Åke Mårtensson.
-
I regel blir det många dagar och mil innan jag har lokaliserat
ett björnviste. Är det spår efter en mindre björn brukar
det vara svårt för hunden att få stopp på björnen. Mindre
björnar springer vanligtvis undan direkt vid upptaget.
En björn på ca. 70 kg har inga problem att springa ifrån
hunden.
- Större björnar är mera säkra och stöddiga när hunden
får kontakt. Någon rädsla för hunden har björnen absolut
inte. Men storbjörnarna är tyngre och har sämre ork. Det
gör att det inte går så fort undan som för de mindre björnarna,
men något älgståndskall blir det i regel aldrig. Dom kan
stå några minuter vid upptaget, sen bär det iväg.
Man kan säga att större björnar är lättare att ha att
göra med. För hunden gäller det att få stopp på björnen,
hunden måste ligga på björnen hela tiden och inte ge björnen
någon chans att fly fältet.
En björn kan röra sig imponerande långt, har det visat
sig. För ett tag sen, berättar Lars-Åke, var det en radiomärkt
björn som härjade bland en fårbesättning utanför Grong
i Norge. Men björnen fick inte skjutas, utan tanken från
myndighetens sida var att skrämma iväg björnen. Två hundar
släpptes på björnen som drog iväg till Munsfjället på
svenska sidan, en sträcka på ca. 6 mil. Norrmännen hade
följt björnens förehavande med en helikopter och pejlade
vart björnen befann sig. Nästa dag hade björnen gått 3
mil norrut till Fiskåfjället. Dagen efter var björnen
tillbaka hos fåren i Grong. En nätt liten vandring på
15 mil på några dagar.
Jagade får
Vid jakten i Lierne började jag med att gå upp mot fjället
där fåren fanns. Efter ett tag kom vi på spåret efter
björnen. Vi bandade i flera timmar på spåret mot fjället.
Jag hörde att fåren var jagade, och att björnspåret som
vi följde gick rakt mot det håll där jag hörde fåren.
När vi kommit något närmare släppte jag Barro som då var
upphetsad. Hunden hade ju gått länge och dragit in björnlukten
så han visste precis vad vi var ute efter. Barro gick
direkt på björnen och fick stopp på den. Björnen som drev
hela fårhjorden framför sig och var på väg mot oss blev
nog konfunderad när hunden dök upp. Kontakten med hunden
gjorde att björnen vände och stack i från oss.
- Efter ett tag hörde jag hunden. Björnen hade vänt igen,
mot mig där jag stod. Jag ställde in mig och väntade på
att björnen skulle komma med hunden skällande efter sig.
Jag sköt när björnen var på väg upp i famnen på mig, björnen
kastade och det blev ståndskall hundra meter från mig.
Då visste jag att det var en bra träff, så jag smög dit
och sköt ett avfångningsskott.
- Den här bamsen som vägde 200 kg hade härjat bland fåren
en längre tid och ställt till oreda för fårägaren.
Det blev en lyckad jakt, allt stämde perfekt. Men utan
en bra hund hade
jag aldrig kommit åt björnen, konstaterar Lars-Åke.
Prövad svensk
Nisse Nilsson i Tuvattnet är fårbonde i nordvästra Jämtland
sedan 60-talet. Problem med björn har
han haft ungefär lika länge. Fårstängslet börjar vid gården
och går upp mot fäbodvallen vid Tjärnafjället och tillbaka
till gården via en stor cirkel. En fårbesättning på 200
får betar och håller skogsmarken i fint skick. Här behövs
inte någon röjning i skogen, det sköter fåren om, säger
Nisse.

Nisse Nilsson kontrollerar spänningen i
det nya stängslet som genomgår
ett "björntest" på hans marker.
|
Men
det är synd att det är flera som röjer här, men på fel
sätt. - Hittills i år har björn tagit sex eller sju får.
Visserligen har får-
ägaren rätt till skydds-
jakt för att värna fåren. Men det är inte så lätt alla
gånger.
- Jag ska ju vara på plats när björnen kommer för att
riva ett får. En nästan omöjlig uppgift, menar Nisse Nilsson.
- Hittar jag ett nyrivet får som är halvätit, kan jag
få sitta flera veckor om jag ska passa vid det rivna djuret.
Många gånger kan
det ta veckor innan björnen återvänder till brottsplatsen.
Björnen gillar ärna halvruttet fårkött, säger en bitter
fårägare.
I fjol var det "norsken" som härjade bland fåren. Det
var en stor björn som hade ett speciellt beteende, han
gav sig på juvren på tackorna. Ett beteende som inte alls
är ovanligt på norska sidan, enligt norska fårfarmare.
Därav fick han namnet "norsken".
- Då fick jag hjälp av några proffsjägare som satte stopp
för hans vidare framfart, säger Nisse.
"Norsken" var en stor björn, men i år är det en ännu större
bamse som går rakt igenom fårstängslet och förser sig.
Länsstyrelsens besiktningsman och naturbevakare Berth
Andersson uppmanade mig att söka tillstånd för fällning
av den här storbjörnen. Och tillståndet för fällning kom
direkt. I två omgångar var det erfarna björnjägare här
för att försöka bromsa hans framfart, men han har alltid
hittat flyktvägar undan jägarna.
- På sista tiden har det varit ovanligt lugnt, jag tror
han har givit sig av tillsammans med en hona med unge
som också har vistats här.
Det blev väl lite för oroligt här, säger Nisse och pekar
på en sirén på ladugården. Går björn in i fårhagen nu
och bryter strömmen på det nyuppsatta elstängslet hörs
det till och med inne i köket, ler fårägaren.

30 av Nisse Nilssons får saknades när de togs hem,
trots elstängslet runt betesmarken.
|
Tufft
stängseltest
Berth Andersson, besiktningsman och naturvårdsvakt för bl.a.
reservaten i Frostviken, Hotagen och Offerdalsfjällen. Ett
arbetsområde stort som landskapet Blekinge.
Berth är även upphovsman av det nya elstängslet runt Nisse
Nilssons ägor. Länsstyrelsen ställde upp med erforliga pengar
mot att stängslet är i drift i 5 år. Fårstängslet som är
drygt 4 km långt, består numera också av 3 strömförande
och 2 jordledningar. Översta strömförande tråden sitter
på en höjd av 120 cm, en ledning vid markplanet och en ungefär
mitt i mellan. Berth hänvisar till Grimsö forskningsstation
där erfarenheterna har varit goda på mindre anläggningar.
- Jag har aldrig rekommenderat den här lösningen om jag
inte tror på den, men erfarenhet av ett så här långt stängsel
är inte känd, säger Berth.
- Nu har den här anläggningen blivit inkopplad i slutet
av augusti, den mest livliga månaden för konfrontationer
mellan björn och får. Nu blir det uppföljning av projektet
nästa år, det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen,
säger Berth.
De stora undersökningarna på björnskador på får kommer från
Norge, påpekar Berth. Vidare att det pågår ett försök i
Eide på norska sidan, med fårhundar från Italien. Hundarna
går ute med fåren på fjället hela sommaren, skadorna på
fårbesättningarna ska reduceras med upp till 90 %. Också
ett mycket intressant projekt, avslutar Berth.
Ledningen bets av
Efter ett par månader berättar fårägaren hur det har gått
med det nya elstängslet.
- Björnen bara bet av elledningen och gick in i hagen, sedan
tog han en annan väg ut ur hagen. Bara rakt igenom som om
det inte fanns något fårstängsel. Det har ju kommit lite
nysnö så det var inte svårt att se att det var den här storbjörn
som var här tidigare i sommar.
Då tog vi hem fåren, när vi räknade över kunde vi konstatera
att det saknades 30 får. Nästa morgon såg vi färska björnspår
i nysnön, bara en bit från ladugården. Det är klart att
den här björnen blivit van vid köttdiet, han vet ju var
maten finns, det är bara att gå in i hagen och hämta maten.
Jag tror nog att elstängslet avskräcker nya björnar som
kommer hit, men den här bamsen blir svår, menar Nisse.
Miljoner i ersättning
I september 1998 togs 2,2 millioner norska får hem från
betesmarkerna i fjällterrängen. 130.000 tusen får och lam
antas omkommit under sommarens bete. Generalsekreteraren
Leif Gunnar Aunsmo, Norsk Sau o Geitalslag hävdar att 60.000
tusen av djuren som omkommit har blivit tagna av rovdjur.
Men han kan inte dokumentera påståendet. 1997 betalade Norska
staten ut 35 millioner kr i ersättningar för 27.000 tusen
djur som blev tagna av rovdjur.
/Åke
.J
|